tungpiercingen- en dröm blir sann
At A Glance
Author my
Contact my.fransson@mail.kalmar.se
When A month ago
Artist han sa aldrig sitt namn
Studio Body Hole
Location Kalmar
Jag har alltid gillat tungpiercingar- och jag har alltid velat ha en sedan jag var 13. Det fick jag "givetvis" inte för mina föräldrar som vägrade eftersom de hävdade att det var den farligaste piercingen och att jag aldrig skulle kunna prata igen osv. Det spelade ingen roll hur mycket jag än läste på och visade dom. Vid 14 års ålder skaffade jag en piercing i näsan, sedan en i naveln och till slut en mouche. Men för ett år sedan började jag verkligen vilja ha en tungpiercing igen. Det är något speciellt med dom. Diskreta men ändå väldigt, väldigt sexiga.

För lite mer än 3 veckor sedan fyllde jag 18. Så veckan innan ringde jag till Body Hole i Kalmar och beställde en tid för dagen efter min födelsedag. Efter jag gjort det var jag alldeles skakig i hela kroppen. Jag kunde knappt tro att det äntligen skulle bli av! Så många år som jag hade väntat på det här.

Dagen då jag skulle göra piercingen gick sakta framåt. Vissa stunder kändes det som om tiden nästan stod stilla. Mina föräldrar erbjöd mig 1500 kronor om jag inte gjorde piercingen men den var allt jag ville ha. Inga pengar i världen skulle kunna hindra mig från att göra den.

När jag kom in till Kalmar var jag så uppspelt att jag tog en cigg även fast jag lovat mig själv att jag skulle försöka att inte göra det.

Det var fullt med folk inne på Body Hole när jag och mina kompisar kom dit men han hade tid för mig direkt. Så vi gick in i rummet och han frågade hur länge jag velat ha piercingen och så. Sedan torkade han av min tunga och bad mig sträcka ut den så långt det gick. Sedan satte han en prick på den. Jag tyckte den blev helt perfekt. Inte för långt in men inte för långt ut heller. Sedan blundade jag bara, vilket jag ångrar nu. När jag har tagit mina andra piercingar har jag alltid kollat för det är en häftig känsla att se nålen.

Det gjorde inte ont när han tog hålet men det var en lite konstig känsla eftersom tungan är så tjock. När allt var klart berättade han vad jag fick göra och inte göra. Jag måste erkänna att han inte hade min fulla uppmärksamhet men jag fick i alla fall reda på det viktigaste (som att man ska ta det lugnt med stark mat, kyssar och oralsex) och så sade han att jag skulle köpa Hexidin på apoteket och skölja med, för Tech 2000 (som jag använt förut och var jättebra) var nämligen slut. Jag nickade och tänkte säga "Ok, det är lugnt" men jag upptäckte att det inte gick att prata så jag började skratta som en galning. När jag kom ut betalade jag medan alla som satt där inne kollade på mig och skrattade. Jag förstod inte varför förrän mina kompisar sa "Varför skrek du därinne?". Det var så pinsamt. Jag hade skrattat medan alla trodde att jag skrek för att det gjorde ont.

På kvällen var jag så tyst som möjligt. Tungan hade svullnat lite och det gick inte att förstå ett ord av vad jag sa. Ett litet tag fick jag panik för det kändes som om jag aldrig mer skulle kunna prata normalt igen och dessutom kändes det som att piercingen var sned fast den inte var det. Dagen efter var svullnaden nästan helt nere och det gick att prata igen till min stora lättnad. Piercingen kändes inte alls. Jag försökte att suga på isglassar så mycket som möjligt under den första veckan för jag fick för mig att det är mer hygieniskt än is som man måste ta i med fingrarna. Det gick att äta vanlig mat som jag mixade men jag åt mest soppa och kräm under de första 2 veckorna. Om jag försökte att äta något annat så märkte jag att piercingen blev irriterad så jag slutade med det. Sedan en vecka tillbaka kan jag äta normalt men i början var det svårt eftersom jag var nära att bita i staven ett par gånger, men jag har vant mig vid att äta med den nu.

Piercingen ser bra ut nu men det kommer fortfarande lite vit sårvätska ur hålet så det är inte riktigt läkt än.

Hade tänkt byta till en kortare stav om en vecka. Har redan kollat ut ett smycke som jag vill ha också. Till min besvikelse så tycker jag att staven är i vägen när jag ska mysa med min pojkvän. Fast det kanske mest handlar om att jag inte är van än.

Jag tycker att den här piercingen har varit riktigt lättläkt och den är fin när den väl syns. Visst- man får avstå från vissa saker under läkningstiden men den är så kort och det är verkligen värt det om man verkligen vill göra den här piercingen.


Disclaimer: The experience above was submitted by a BME reader and has not
been edited. We can not guarantee that the experience is accurate, truthful,
or contains valid or even safe advice. We strongly urge you to use BME and
other resources to educate yourself so you can make safe informed decisions.


Return to Tongue / Center